lördag 18 januari 2014

Spelrecension: Guild Wars 2

250 år efter att allt begav sig i det första Guild Wars har de gamla drakarnas väckarklocka ringt och alla vaknade de på fel sida. Allt annat än glatt sinnade är de rörande eniga om att Tyria is the one to blame och nu har de bestämt sig för att det är dags att ge igen!


Gränsen mellan spelmekanik och spelarens färdighet är ganska suddig och beror till väldigt hög grad på vilken klass du valt att spela. En elementalist kräver mycket mer av spelaren än en nekromantiker gör för att landa på en medelhög nivå ingame. Personligen gillar jag att det är så, man kan börja med att spela upp en gubbe i en viss klass och sedan gå vidare till att spela en annan i en klass man finner svårare att hantera när man känner att man har mer kött på benen.
Detsamma gäller vapenfärdigheterna. Varje vapen har olika, unika attacker och varje vapen har olika attacker för de olika klasser som kan använda dem. En dagger på min nekromantiker har ett set av skills medan samma dagger har helt andra attacker på min tjuv (WoWs motsvarighet skulle vara en rogue). Dessa färdigheter måste du även ”låsa upp” genom att använda vapnet/vapnen och döda stuff – underbart!

Spelet anpassar sig också, om du som maxlevel kommer till en låg-level karta och ska hjälpa en kompis med något blir du nerskalad till samma level. Visst du får behålla upplåsta attacker och värdena på ditt gear och dina vapen skalas ner rättvist så att det fortfarande reflekterar hur bra olika spelares gear är men det hindrar det tragiska ”dra-upp-polares-gubbar-syndromet från Wow där en maxlevel-karaktär teamade med en nyskapad gubbe och dödade allt de kunde se och helt plötsligt hamnade den nyskapade karaktären på maxlevel den också. 
Snacka om att ta bort all spelglädje från leveling, suck…

Klasserna är tydligt definierade och skiljer sig från varandra i hur de spelas och du har åtta olika att välja på, 5 olika raser. En av mina karaktärer är en ranger, i WoW skulle motsvarande klass vara hunter, och till min stora lycka har de valt att göra ens valda följeslagare från djurvärlden till en riktig tillgång. I många spel är ens följeslagare mest bara en jaktkompis som alla fyller samma funktion men i GW2 är de alla distinkt olika. Olika djur har olika färdigheter, d.v.s. skills, attacker, och de har unika specialkunskaper. Allt från olika buffar och cleanses till knockdowns.


Estetiskt är det i mina ögon en ren dröm det här spelet, jag gillar hur man får påverka utseendet när man skapar gubben, gillar all utrustning och hur man kan ändra den med skins och dylikt och jag älskar världen! Den tid, energi och mängden pengar IRL som måste ha lagts ner på at skapa denna invecklade och detaljrika värld måste vara av gigatoriska mått. Du kan välja en av de större städerna på måfå och sedan springa runt i timmar innan du sett allt som finns att se i den, ingen överdrift.

Sedan har vi events, det är olika dynamiska händelser och dessa finns det många av. Runt omkring i världen händer det saker hela tiden. Elaka kentaurer försöker ta över ett gruvschakt, några fredliga snubbar som ska sälja fiskleverolja i nästa by behöver beskyddas under färden dit, en man ska samla ihop några kära ägodelar som spritts ut i en hamnstad som tagits över av några sura fiskmonster… you name it!


Spelmässigt då, vad har Guild Wars 2 egentligen att erbjuda? Det finns sPvP- structured Player vs Player, strukturerat spelare mot spelare, WvW- World vs World, server mot server och PvE- Player vs Enviroment, spelare mot spelet/omgivningen. Då jag är en hardcore-Pve-nörd har jag bara doppat tårna i sPvP’n och WvW’n och kan inte riktigt uttala mig om dem, tyvärr. Pve’n rockar dock ordentligt hårt!

Du springer omkring och upptäcker världen samtidigt som du kör din personliga uppdragslinje och här behöver man inte springa och plocka upp sidouppdrag utan istället finns hjärtan utplacerade på de många kartorna och dessa ger dig olika saker att göra när du kommer i närheten, när du har gjort tillräckligt med saker och fyllt hjärtat i fråga och får du belöningar.

Dungeons finns det också här och var och de har sin egen nivå av utmaningar. Visst varierar det hur innovativa de är med det finns många riktigt roliga och svåra alternativ för den som ta sig an en utmaning.
Enda svaga punkten i min mening är end game men det är absolut inget hinder för mig som är en känd levelofil och bara älskar att göra nya gubbar och levla upp dem. Jag har dessutom extremt svårt att hålla mig fokuserad på bara en sak under någon längre tid, det finns alltid något annat som lockar, kanske ett hjärta jag missat någonstans, ett jumping puzzle som bara måste bemästras eller som det oftast blir för mig- den omänskligt starka lusten att skapa en ny karaktär.

Spelet är gratis att spela efter att man köpt det, helt fantastiskt. Det gör inget om man inte är sugen på att spela ett par dagar eller veckor, ingen prenumeration som står och tickar.

I slutändan är Guild Wars 2 är ett riktigt bra spel, så är det bara. Sedan är det så klart en smaksak, känns det här som din kopp te ta och gapa stort och gör det inte det så finns det ju alltid kaffe.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar